Är livet som en bok?

Jag började fundera här i helgen, trodde inte saknaden skulle vara så stor, men det är den. Tiden är fel i livet o det känns fortfarande otroligt grymt. Att få hålla om, att kramas o pussas, att komma in på djupet i personligheten är och skulle vara underbart...

Men hur kom det sig att detta kapitel i min bok som kallas livet blev så kort och är detta fel?

I min del så kanske det är bättre att ha ett underbart kapitel med bara bra känslor och en underbar tid med lycka o kärlek. Bättre det än ett långt o segt kapitel med tråkiga sega händelser som inte ger uttryck för den kärlek man känner.

Förhoppningsvis finns det rum för ytterligare kapitel i boken, men epilogen i det nuvarande känns som att det kommer hålla på ett bra tag.

Jag har ju skrivit mkt om känslor osv här och det har verkligen kännetecknat detta kapitel i min bok.

En ny dimension i mig har öppnats och det är du som öppnade den, det är också det som gjort mig till den person jag blivit på ett par månader nu, Känslosam, mkt mer lyhörd och mkt mer snäll o generös. Du var/är vekligen värd allt detta som jag skriver om o jag skulle ge det varje dag,

Folk säger att det alltid kommer en framtid, ja det är ju sant, men vad har den för hemskheter o erbjuda? eller erbjuder den lycka?

Vi får se vad nästa kapitel i min bok ska ge.....det jag vet är att timeing o rätt tid i boken spelar en väldigt viktig roll.....

Har skaffat mig ett nytt mantra nu också.....ut med det kalla och hårda.
"Dont hate the player, hate the game" och in med.
"Free your mind" ibland kan det vara avgörande.

Jag har lärt mig en sak till, jag ska aldrig säga nej i första läget, saker kan va kul iaf o göra, tex att se en drama film, eller en kärlekskomedi......jag hade aldrig någonsin sett nått dyligt för 3 månader sedan men nu kan jag tex se jane austins bokklubb....

Föressten va det underbart när jag såg den på bio, en underbar kväll på biografen, jag saknar dessa tillfällen....

Vi hörs snart igen.....Free your mind

//Sniper-H