Det går så fort!

Hejsan!

Visst går tiden fort o tiden läker alla sår säger dom......Ja det är väl sant kanske, men visst lämnar dem även ärr efter sig som M så fint beskrev i sin blogg. Om vi går tillbaka 6 mån så skulle jag aldrig tro att jag skulle komma ur den tunga period jag upplevde då. Det har ju en del av er också märkt privat och på jobbet osv att det verkligen va ruktigt tungt då. Jag hade släppt alla mina känslor fritt o det va så tungt när det inte ville dit jag ville, det har tagit grymt länge o komma förbi det helt, det är ju ändå samma människa man ser, alltid lika vacker, men min inre acceptans finns ju numera där och tiden har faktiskt gjort sitt jobb.

Tyvärr hände ju givetvis en del andra tunga saker under samma period......Farmor gick bort och detta kunde "troligen" sjukhuset förhindrat om de gett en annan medicin o inte flyttat henne från IVA. Att få ett sånt besked tar ju musten ur en på ett annat sätt vilket ju sätter sina spår även det. Nu har det gått 6mån ca från den mörka tiden och då är det dax igen.......

Mitt Jobb! Jag har jobbat där i över 8 år nu, ständigt denna pendling.......räknade ut att jag tillbringat 8 mån totalt i en buss, alltså dygnet runt då! jag har gått 400 mil i ekebybacken......o nu ska det börjas på jobbet.

Allt ändrades för ca 1,5 år sedan, vi hade en dunderchef som va extremt lyhörd och förordade personlig utveckling o eget ansvar för sin affär o sin avderlning. Jag verkligen älskade att jobba med henne som chef JB, tack för vår grymt underbara tid som kollegor och arbetskamrater.

Efter det att hon slutade har vi tagit en vändning o styr numera helt åt ett annat håll än dit jag vill. Det kan vara jag som tänker fel, men jag driver en säljavdelnign o vi ska vara lite egoistiska för att lyckas och vi ska sälja o det ska vara nummer 1. Jag tycker numera inte att det är roligt o gå till mitt jobb, sitta 3h om dagen i en buss o sedan jobba 8h där imellan. Den arbetsplats jag gett allt i drygt 8 år, ska jag nu bara lämna den? för vad isf?

Ja vissa gör det enkelt o bara drar till GBG *ler* eller hur A. Mitt stora problem nu är att jag har flera funderingar.....jag vet inte hur jag ska välja vad jag sa satsa på.....men min förhoppning är att under hösten ska jag hitta rätt. Lika enkelt som ni andra gör som bara flyttar iväg utan problem, bara fångar varje chans till lyckligt ögonblick......

Vi får se om lyckan åter ler åt mig, jag tror o hoppas det iaf, tiden läker alla sår!

//Sniper-H