Men seriöst....

Måste snart ta ett allvarligt snack med mig själv.....jag går o intalar o bearbetar mig själv varje dag, men det vill faaaan inte bort. Det är ju helt sjukt, faaaaaan att det blev sån bom alltså, jag grämer mig, o ibland får jag tom för mig o skylla på mig själv......Då känner jag att jag är en idiot. Va faaan jag kan ju inte påverka det hela åt mitt håll, jag kan inte få det jag vill ha.

Jag måste snart sluta vilja ge, förståndet börjar tryta o känslorna svalar som stormvågor fortfarande, det är otäckt nästan, men jag måste acceptera för mig själv att det är som det är, och istället minnas att det va jävligt nice den tiden som va, o istället aldrig glömma den.

Jag kommer aldrig glömma den iaf.....och jag hoppas att den etsat sig fast.......

JAg vill lämna avtryck, inte försvinna i det förgångna, inte falla i glömska o inte bli ihågkommen som en bra person......

Jag vill va den bra personen som lämnade avtryck

Tänk om man kunde stänga av känslor, jag har ju alltid haft enorm talang för o vara känslokall o inte bry mig speciellt....men jag blir inte av med dem just nu, jag förstår fortfarande inte vad som hände tror jag innerst inne, trots att jag vet det.

Jag ska stoppa in dem långt in o nästa gång om det blir nån så ska det krävas enormt mkt, för denna obehagliga eftersmak vill jag aldrig uppleva igen, det är faktiskt hemskt måste jag säga.

Vad är värst då? att inte få sina drömmars dam, eller alla känslorna som ska trängas undan, eller är det kanske rastlösheten så här efter...

Rastlösheten är enormt påfredstande det msåte jag medge....finns inget att göra, men samtidigt massor att göra....

Känslorna är ju också väldigt jobbiga o tränga bort, de kommer bara tillbaka hela tiden, det är ju ganska skrämmande faktiskt.

Men nästan värst är at veta att man va nästan där o sen försvan hon.....bara sådär, poff så va hon inte längre där.......det är nog iaf värst...

Nu ska jag iaf försöka stilla min rastlöshet med FBK-Timrå.....

Vi ses o hörs,,,,,,Free your mind!